lizavet.blogg.se

Ångest. Detta vidriga jävla påhitt. Vem kom på det? Varför finns ångest? För jag skulle inte önska någon det. Ingen. Bryter hellre benen än att behöva gå med dessa bedrövliga känslor som sitter utanpå kroppen och bara fräter. Hela ens existens påverkas. Precis allt. Hjärtat slår alldeles för snabbt, varenda nerv i kroppen är ur balans. Och man vet inte ens varför.

Så många som går med ångest och inte vågar prata om den. För att den är ful. Och den är verkligen ful, men inget att skämmas för. Det finns ingen svaghet i att våga berätta om ångest. Våra barn växer upp i ett samhälle fullt av ångest.

Personligen lider jag av det. Ibland lider jag så att det gör fysiskt ont i hela kroppen.. och det går inte att få bort det. Det är fullständigt omöjligt när den väl kommer. Jag vet att många har det så. Jag vet hur det är att leva med alla känslor på utsidan. Därför måste vi prata om det.
Det är inte löjligt, det är inte svagt, eller onödigt. Inget man ska stänga inom sig.
Folk dömer varandra så jävla hårt. Men alla går och bär på något som är för tungt att bära ensam.

Ofta känns det som att världen är alldeles för stor. För många problem. Man känner sig som den största fjanten som går och gnäller över att det är tungt i bröstet.
Men den jävla tyngden är så enorm.

Jag försöker andas i jävla skit-fyrkant men det funkar inte. I morgon är det en ny dag som lika gärna kan vara helt befriad från ångest. Men ovissheten är också jobbig. Att aldrig veta när det slår. Eller VARFÖR det slår.

Livet är för kort för ångest och sån skit. Snälla kan någon utrota ångest så att energi kan läggas på bättre saker än att oroa sig och må som en bajskorv när det väl faller på.
Jag har annat att greja med liksom.