Innan jag fick barn tror jag inte att jag visste vad oro ens var. Dagen jag fick veta att Selma låg i min mage så förändrades allt. Precis allt. Jag var så rädd att förlora henne. När hon kom ut blev den oron ännu större, att något skulle hända henne. Den oron har vuxit i kapp med den oändliga kärlek, det känns som att hjärtat ska explodera. 
Naivt och blåögt har jag trott att jag ska bli mindre orolig ju fler ungar jag får. Det stämmer inte. Oron att något ska hända, att någon ska göra dom illa, att dom ska få någon hemsk sjukdom.. Att dom inte ska må bra psykiskt.. Den oron är enorm. Den gör också att jag vill finnas där varenda sekund. Aldrig känna att jag inte pussat dom tillräckligt.
Oron att inte vara tillräcklig. Att dom ska tycka att jag varit en dålig mamma.
Oron att något ska hända mig så att jag inte ska kunna finnas där.

Den kärleken jag känner för mina barn är så enorm att det inte går att beskriva. 
Man lever i en vardag med sin familj så att man ibland glömmer att stanna upp och se vad man har.
När jag ser att människor förlorar sina barn får det mig att tänka.
"Läs inte sånt, följ inte den på instagram, titta inte på dedär"..
Jo, jag måste. Jag måste ge mig själv perspektiv. 
Jag måste påminna mig själv om att vara ödmjuk till livet. Att förstå liksom.

Folk går igenom skit hela tiden. Och då pratar inte jag om sånt som är självförvållat. Utan sånt man inte kan råda över.
Ett brutet ben kan läka, likaså kan man hitta kärleken igen om den gått förlorad. Men när livet tar slut för vissa. Då gråter jag. Av ren skräck. Och av kärlek.
Önskar att jag kunde banka in i huvet på folk att bli mer ödmjuka, till allt egentligen.
Slösa inte dyrbar tid på något som aldrig blir bra. Gråt inte för länge över bagateller. Släng inte bort människor.
Om livet är problematiskt. Lös det. 
Krama dina barn, din mamma/pappa/syster/bror en extra gång.
Säg snälla saker istället för dumma. Ät godis. 
Var glad. Byt jobb om du inte trivs. Gå ur relationen som inte fungerar. Gör dig själv lycklig. Lyssna på avslappningsmusik. Ta hand om kroppen. 
Skriv inte elaka saker till folk.
Var alltid ditt bästa jag. Om något inte känns bra, då är det inte bra. Ordna det.
För alla kan påverka sina egna liv. Faktiskt.