lizavet.blogg.se

Och med tanke på att detta är den absolut värsta graviditeten jag genomgått, blir det mycket soffläge, med andra ord, tid att fundera. 

Jag tänker ofta på ordet "missunnsam".

Just för att så många är det och antagligen utan att tänka på det. Eller kanske inte bara missunnsamma, utan brist på perspektiv mer. Glömt av att kolla av vad som verkligen är besvärligt och smärtsamt och vad som går att klara sig igenom utan för stora sår.

Jag gnäller extremt mycket nu när jag är gravid, men jag tar ochså reda på vad som händer med mig som gör att jag inte mår bra. När det är riktigt jävla as-jobbigt, och ryggen värker och det känns som att höfterna och bäckenet ska gå sönder, då tänker jag. "Herregud det finns faktiskt folk som inte ens kan få barn. Det finns dom som i detta nu få ett besked om död och olycka.." Och så vidare, och jag menar inte att man inte får känna sig som världens ynkligaste person, tro mig, jag tycker extremt synd om mig själv i skrivandets stund för att jag har problem att hitta ett normalt sätt att sitta på, och alla upplever sin situation som dom gör. 

Jag tänker mer på vem man väljer att uttrycka sin smärta till. Jag kanske inte skulle gnälla över mina onda fötter till någon som fått amputera bort sina. Och man kanske inte ska säga "herregud vad dåligt jag sov i natt, har typ bara sovit 6 timmar" till någon som har tre barn som vägrat sova i flera år.

Du kanske inte bör gnälla på ditt liv som du själv skapat när det finns dom som inte ens har tak över huvudet. 

Missunna inte din omgivning lycka bara för att du själv satt dig i skiten. Lös din skit i stället. 

Om du skjuter dig själv i foten bör du inte skylla det på någon annan. 

Starta inte sånt som du inte kan avsluta, och ta ansvar för det du själv gör.

Detta är sånt jag själv verkligen behöver öva på, och jag tror man gör det hela livet, man blir bättre och bättre på att känna igen situationer, och lär sig därefter.