För att summera denna graviditet: tredje gången gillt.
Och vikten av att lita på sitt eget omdöme!
Jag är sådär nervös nu så att jag glömmer av att jag ska bli mamma åt en tredje liten människa. Jag fastnar i irritation och hormoner, och vill bara få tiden att gå eftersom det är ganska tungt nu. Men ibland får jag luft och utrymme att sitta i lugn och förstå att shit, snart är hon fanimej här..
Helt sinnessjukt.
I allafall så är sista tiden lindrig så sett att jag inte alls har samma krämpor som med de andra! Beror säkerligen på järndroppet eftersom jag förmodligen haft samma brist alla gånger. Eftersom detta hjälpt så sjuuuukt mkt så orkar jag med mer nu. Städa, vara med barnen, promenera, ja typ allt, med begränsning av att jag har en stor mage och såklart är det besvärligt såhär i slutet.
Jag kommer skriva en ordentlig förlossningsberättelse så fort jag orkar efter snittet, det är så kul att kunna gå tillbaka och läsa efteråt! Man glömmer så fort!
Håll till godo! Jag ser att ni är ett gäng som läser troget!
Kommentera