Det enda den ungen går här hemma och pratar om är bebisar och att alla bebisar vill vara med sin mamma och pappa , och snyftar och tröstar och har sig.. Kanske förbereder hon sig vad vet jag, vi låter henne testa och vi hjälper henne att förstå att man kan vara ledsen utan att det är någon fara och att man kan bli glad igen osv.
Så lets face it; om väldigt kort tid har vi två barn. Nervositeten börjar komma till mig mest över snittet och att Lillan ska vara frisk osv.. Jag är inte så orolig för hur vi ska klara det utan jag tror att det får ha sin gång helt enkelt. Det kommer vara jobbigt stundvis och vi kommer säkert gråta av frustration och allt vad det innebär. Men vad vi får är 1000000 mer värt än alla vakna nätter (som
Vi aldrig hade med Selma iofs) och avundsjuka från storasyster och sånt.. Vi ser fram emot alla såna saker med.
Snart Kerstin har vi dig i famnen! Vi längtar.. 
