Idag. idag åh herregud. Den värsta smärtan jag haft sedan jag födde Selma. Blir tillbakaskickad tre år och den smärtan gör sig påmind. Magen liksom spänner sig som aldrig skådat och jävlar vad ont det gör. Varför gör min kropp såhär? Varför kan det inte vara lugnt och skönt och inte massa problem? Jag vet att sammandragningar är vanligt och jag vet att dom inte ska göra ont som dom gör nu, men samtidigt har jag redan varit inne en gång för just detta och då konstaterades sammandragningar och foglossning men ingen påverkad tapp och en livlig bebis! Man vill liksom inte åka i "onödan". Plus att Niklas jobbar 12-timmarspass och då ringer jag inte gärna hem honom om det inte är allvar.
Min smärt-tröskel har tänjts såpass att jag är van vid smärta på daglig basis och själv har svårt att avgöra när det är allvar och inte..
Den som lever får se!
