Det är ju väldigt populärt med "1000 saker du får höra om du är gay" eller "1000 saker man inte ska säga till någon med ätstörningar", så jag tänkte göra likadant fast jag skriver i stället!
Men jag tänkte mixa till det! Så jag börjar med "x antal saker en gravid med barn sedan innan inte behöver höra"
1. "Men denna gången önskar du väl allt att du får en son, du som bara har flickor?"
Njae, jag är faktiskt helt nöjd så länge det blir ett barn!
2. "Nu när du har erfarenhet av viktuppgång så får du ju se till att inte bli så stor denna gången!"
Precis. För de andra gångerna har jag ju suttit och hejdlöst ätit och inte förstått vad som händer då. Tack för att just du finns som kan påminna mig!
3."men du som inte fött barn utan bara fått kejsarsnitt.."
Låt mig stoppa dig där. Jag har fött barn. Tro mig. Utan att gå in på detaljer. Säg aldrig så dumt till någon igen, för din egen skull.
4."åh herreguuuuud vad tjock du är! Du är ju sååååå stor!"
Finns absolut ingenting att svara på detta mer än en kraftig utandning och förhoppning om att personen slår sig så det gör riktigt ont.
5."och trots din tidigare graviditeter som varit så besvärliga så såg du ändå till att bli med barn igen?"
Eh...
6."nja du vet det är bara till att stå ut, att vara gravid är ingen sjukdom, det får du förstå.."
Men om jag stampar på ditt bäcken och tömmer dig på blod och smittar dig med magsjuka, är du frisk då?
7."jag personligen skulle ju aldrig vilja vara gravid så som du, alltså ha så många barn, men starkt att du gör det!"
Tack för infon, det är alltid en fröjd
8."åh vad tufft med barn så tätt, men tänk SEN! Då kommer det bli bra!"
Nä jag har det bra nu, och kommer ha det bra nu, och mina barn kommer ha det bra även nu trots sin täta ålder.
9."alltså varför skaffar man så många barn om man bara pratar om hur trött man är?"
Är det vad du hör så borde du rensa öronen. Och säg aldrig så dumt igen.
Sen kan man ochså gå in på saker man inte säger till någon med åkommor. Alltså typ "aha nej men du är inte sjuk, Du är säkert bara trött! Jag däremot, jag vet hur det är att ha det sådär!"..
Va? Vad sa du?
Att ta ifrån någon rätten till sina känslor, eller sin diagnos eller sin sjukdom är brutalt.
Jag har flera gånger sagt till exempel "usch det är så jävla jobbigt med ångest, det känns som att jag ska dö."
Och fått svaret "jo men du är nog bara känslig, jag har ångest, var glad att du inte har det" trots att jag just sa hur det värker i min själ av just ångest, ni vet dedär som man inte väljer själv. Precis som att Du inte väljer att få feber så väljer du heller inte ditt psykiska tillstånd även om Du givetvis kan påverka det.
Jag har levt hela min tonår och livet därefter med kraftig pms/pmd. Men någon har det alltid värre, vill alltid ta ifrån mig det när jag nämner det, för jag är bara känslig, borde inte klaga.
En annan har gått in i väggen pga stress. Det är inte heller okej. För då är du svag, klen, och borde bara rycka upp dig.
Vad är det som gör det så svårt för människor att säga till en gravid "åh grattis vad roligt, vilken fin mage!" Istället för "hallå fetto, haha mår du dåligt? Ah vissa pallar inte trycket"..
Eller till en sjukskriven deprimerad "jaha du suger ut samhället, tänk på att det är viktigt att arbeta".. Istället för "jag hoppas att du får den hjälpen du behöver, och att du snart får må bättre igen."
Varför är det så svårt att förstå att vi är flera på denna jord som drabbas av samma saker och att vi därigenom kan stödja varandra istället för att ta ifrån varsndra rätten till våra liv?
Är det inte sjukt viktigt att våga säga hur det står till? Eller ska vi ständigt skam-stämpla varandra?
Nu ska denna feta, korkade grisen äta en till macka i lugn och ro.
Och ja! Ovanstående är självupplevt och inte hittepå.
Vad du än säger.
Kommentera